Fotograf: Nils Jakobsson / Bildbyrån

Krönika: Dags för ligan att sluta spela ”safe”

Basketligan, svensk baskets seriemässiga flaggskepp, har hunnit sex omgångar i höst. 1/6 av grundserien är spelad. Nästa år firar ligan 25 år. Kanske dags för en inventering av dagsformen?

Detta är en gästkrönika skriven av Hans Andersson, journalist på Östersundsposten/Länstidningen

Mår ligan bättre i dag än vid starten, 1992?
Har publiken ökat?
Har basketsporten fått det grepp om svenska folket som man eftersträvade?
Har Ligan skapat fler svenska profiler?
Har antalet satsande klubbar, som vill upp till Basketligan, ökat?
Landslaget, då? Har Ligan gjort att vårt blågula lag stärkt sina aktier?

Njaee, nog finns det en del att fila på fortfarande. Ligan har onekligen sett lite trött ut de senaste åren. Vi saknar spänsten i steget, det överraskande dribblingarna, förmågan att göra det oväntade och kunna skapa ett övertag? Basketligan har alltför länge spelat ”safe”. Passat bollen vidare till en fri lagkompis i stället för att själv våga gå på korgen.

Dagens liga påminner om allsvenskan i fotboll, som från 1987 fram till 1994, gick in i en törnrosasömn. Publiksiffrorna dök till 4 000 i snitt, produkten kördes på i gamla hjulspår medan läktarna gapade tomma och kurvorna pekade nedåt. Kanske var det VM-bronset från USA (1994) som satte fart på svensk fotboll igen. Landslagsframgångar brukar ha den effekten.

Är det något liknande som ska lyfta Basketligan?
Kanske. Under tiden ser vl i alla flera andra lovande tendenser. De internationella satsningarna från Södertälje och Borås är uppfriskande. Nya och moderna arenor som byggts (Norrköping och Luleå) och håller på att byggas (Jämtland) är dragningskraft för att locka mer publik och kanske även nya målgrupper. Dessutom är det helt rätt att ligan öppnat upp för kvalspel från division 1. Fler värdematcher kommer att gynna ligan och sporten, bland annat genom större massmediafokusering.

Vi ska också komma ihåg utgångsläget. Basket är till sin modell en fantastisk sport, överlägsen så många andra i sin form. Basket har en inbyggd framgångsmekanism, ett batteri av egenskaper som gör det till en produkt som alla kan tycka om. Basket är som en tickande bomb, med en potentiell, självutlösande förmåga – bara man behandlar den rätt. Dramatiken och underhållningsvärdet är outstanding och överlägset andra lagidrotter. Utrymmet för lirare, där reglerna tjänar lirarnas syfte, är så mycket större än till exempel ishockey, fotboll och handboll (där du medelst tuffa tacklingar och närmarkering kan få bort lirarna).

Basket fostrar extrema, publikfriande spelartyper. Små guards som briljerar med snabbhet, drypsäkra skyttar som kan skjuta sönder vilket försvar som helst, jättar på 210 centimeter som dominerar returtagningen, atletiska dribblers, assistkungar.

Damligans Northland och Udominate har visat vägen vad det går att åstadkomma. Framsynta och visionära ledare, en konsekvent och modig plan, med ett tänk utanför boxen (läs Oscar Stenberg som redan från start satte växeln på ”overdrive” och som vågat fortsätta att gasa i kurvorna), rätt syn på samarbetet med sponsorer, har varit drivande för framgången.

Tycker mig kunna skönja något liknande i Borås, där sportchefen Jonas Larsson med stab i flera år jobbat konsekvent och bra. Satsningen på publikliraren JJ Miller blev den katalysator som behövdes för att ta nästa steg. Pat Ryans offensiva tänk har gått ut över försvarsspelet, men det har gett massor av segrar, publikrusning till Boråshallen och ett uppsving för hela klubben. Om Borås och/eller Södertälje lyckas ta nästa steg i Europa, kan det spilla över på hela ligan, kanske även på landslaget.

Under tiden skulle jag vilja se ordinera ligan att ta några vitaminpiller. Måhända kan de vara svårsmälta, men jag tror att slutresultatet kommer att överstiga alla olägenheter.

Här är pillren i koncentrat:
1. Fler streck i tabellen. Efter lag fyra (hemmaplansfördel i slutspelet), efter lag åtta (slutspel), efter lag tio (slipper kvalspel). Streck skapar spänning och höjer värdet av serie och matcher.

2. Ändra matchdagarna. Efter 24 år känns tisdag-fredag som passé. Fredag kan dessutom på vissa håll vara en tveksam publikdag. Den är slutet på arbetsveckan och många kanske hellre väljer hemmasoffan. Varför inte söndag-torsdag eller måndag-torsdag?

3. Inför tre poäng för seger, två poäng för vinst i förlängning och en poäng för oavgjort. Det är dags att basketen harmonierar sig med övriga sporter. Fler poäng skapar en mer positiv känsla. Hur betryckt är man inte som coach, spelare och supporters när man efter 40 minuters kämpande lyckats nå oavgjort, men ändå tappar ansiktet i förlängning? Dags att skrota den mossiga regeln om att ”the winner takes it all”!

4. Återinför Svenska Cupen. Fler värdematcher behövs på försäsongen. Involvera division 1-lagen och ge dem draghjälp till större exponering, mer publik. Lägg semifinaler eller åtminstone final mellan jul och nyår, när övrig sport går på sparlåga. Sälj matchen till någon hugad TV-kanal och gör finalen till en riktig basketfest.

5. Peppa klubbarna att åka ut i skolorna. Det är där framtidens spelare och åskådare finns. Här har basketen en jättefördel jämfört med andra sporter. Vilken ung tjej eller kille faller inte pladask när de ser en 210 centimeters bjässe kliva in i klassrummet? Dela ut gratisbiljetter. Sälj spelarna, laget, klubben, sporten och gör det innan någon annan sport hinner före!

/ Hans Andersson
(journalist på Östersundsposten/Länstidningen som driver bloggen Basketfeber)

Dela inlägget