Fotograf: Montage (Bildbyrån)

Krönika: Vinner Vedran vinterns viktigaste värdemätare – igen?

30 omgångar är avklarade. Slutspelet och fas två har börjat. Agnarna ska skiljas från vetet och den stora frågan är: Kan något lag knuffa Södertälje från tronen? Eller ska vi säga: knuffa Vedran Bosnic från tronen?

Detta är en gästkrönika skriven av Hans Andersson, sportreporter på Östersund-Posten och Länstidningen

Det är nämligen pudelns kärna. Coachen. Hans betydelse är nästan alltid större än de enskilda spelarnas förmågor. Glöm allt snack om att ”det är spelarna som gör det”. Det är en bluff.

Det är coachen som värvar spelare, som väljer vilka spelartyper och vilka personligheter han tror på. Som ska identifiera vilka unga talanger som är värda att satsa extra på. Det är han som bestämmer spelmodell. Det är han som tar de viktiga besluten under matcherna, inte minst när det går dåligt. Det är coachens allmänna beslutsfattande före, under och efter matcherna, som formar hans lag. Det är han som med sin ledarstil ska skapa harmoni i laget. Det är coachen som ska ta rätt beslut när någon spelare ”ballar ur”. Det är han som ska hantera små och stora konflikter. Det är coachens ansvar att maximera sina spelares unika egenskaper och mixa ihop dessa till ett för laget fungerande spelsätt. Coachen kommer – precis som tidigare – att ha stor påverkan på årets slutspel.

Vi väljer alltså att sätta coachen på piedestal. Trots att basket , mer än andra lagsporter, är individualisternas gren. I basket kan stjärnan vinna matcherna på egen hand och samtidigt krossa taktiska mönster och en noggrant planerad motståndarmanual. Michael Jordan ägde sitt Chicago Bulls. Stephen Curry regerar i Golden State och även i hela NBA. Båda två var och är faktiskt större än sina coacher. Så är livet i NBA och det är också en av charmen med ”världens bästa idrottsliga”.

Ändå. Nu talar vi om Europa, lagspelets kontinent. Här är coachen nummer 1. Här är det taktiska momentet så mycket viktigare än i NBA – där sport och samhälle kanske mer än någon annanstans har en extremt individualistisk prägel. Sverige, däremot, är måhända kollektivets högborg. Det lagorienterade landet där ”alla ska vara med” och inställningen ”laget före jaget” tidigt formas i varje spelares DNA.

Inget lag i Basketligan är mer lagorienterat än Södertälje. Mannen som iscensatt hela detta tänk är Vedran Bosnic, som vi snart återkommer till. Eftersom Basketligan i många år saknat de många och stora profilerna (det är svårt att locka toppspelare till Sverige), är lagspelet och coachens betydelse väldigt stor. Här tar spelarna oftast ”ut varandra”. Inte ens ligans absolut bästa spelare genom tiderna, Jämtlands Doremus Bennerman, klarade i längden av att vinna matcher på egen hand. I ett slutspel, där marginalerna minskar, ökar förstås coachens betydelse ännu mer. De bästa lagen har de bästa coacherna och den bästa i ligan just nu är Vedran Bosnic. Han har varit bäst 2012/13, 2013/14 och 2014/15.

Hans kunskap och passion, hans höga kravribba och ovanligt stora vinnarskalle, har skapat ett ledarskap som saknar motstycke just nu i svensk basket. Bosnic har en sällsynt förmåga att kunna krama ur de sista dropparna ur sina spelare. På så sätt är Södertälje-coachen basketens svar på Wolfgang Pichler. Båda bygger delar av sitt coachande på temperament och viljan att gå ”all in” med sina adepter. Inget lämnas åt slumpen. Detaljer är lika viktiga som helheten.

Peter Öqvist har liknande kvaliteter, men han är inte lika extrem som Bosnic. Därför har han heller inte fått lika extrema resultat. Pat Ryan är skicklig, men har en annorlunda coachstil än Bosnic och är långt ifrån samma expert på att vara bäst när det gäller. I Kevin Gaines ser vi en antydan till en coachdiamant i vardande. Han tänker rätt och är konsekvent i sin filosofi. Att han, med sitt helsvenska material, pressar Luleå i SM-slutspelet, är stort.

Södertälje imponerade inte i match 2 och 3 mot Malbas i SM-slutspelet, men i semifinalen tror vi att maskinen kommer att börja gå på alla cylindrar igen. Då vill det till något exceptionellt för att stoppa Kings från lagets fjärde raka SM-guld.

Det skulle i så fall vara om Omar Krayem hinner tillfriskna och förmår maximera sig själv och Borås. Eller om Peter Öqvist (om han tar Luleå vidare) kan hitta den ”knapp” som han tryckte in när Luleå utklassade Södertälje på bortaplan i grundserien. Annars är det bara att ställa sig i hyllningskören och återigen lyfta på hatten åt Kungarna från Kringelstaden.

Då är Vedran Verkligen Vinterns Vinnare – igen.

/ Hans Andersson
(sportreporter på Östersund-Posten/Länstidningen som driver bloggen Basketfeber)

Dela inlägget