Fotograf: Montage

Jonte K: Vad händer med tiden?

Efter ytterligare ett pass som kommentator för SBL, kommer jag ut ur båsen i Sportsgrounds lokaler i Stockholm och konstaterar att jag återigen är sist klar med kvällens sändning. Mina kollegor som kommenterat handboll, ishockey, innebandy samt matcher från damligan i basket har redan gått hem. Hur kan det komma sig?

Efter ett arbetspass i förra veckan sitter min kamrat och kommentatorskollega Tapio Joulamo och väntar i fikarummet. Han konstaterar med ett skratt att herrmatchen tog 35 minuter längre tid än den dammatch han gjorde. Han, samt andra personer representerade andra idrotter, har frågat mig vid ett flertal tillfällen hur det kan komma sig att herrmatcherna i basket tar så mycket tid.

En herrmatch i SBL är 4x 10 min effektiv tid. Oftast är halvtidspausen 15 min även om vissa klubbar drar ut den till tjugo för att kunna sälja så mycket mat och dryck som möjligt. En damligamatch spelas med samma regler och samma tidsaspekter. I handboll spelar de 2 x 30 min (utan att klockan stoppas) och i innebandy samt ishockey så spelas matcherna 3 x 20 minuter effektiv tid. I både handboll, ishockey och innebandy är periodpauserna cirka tio till 15 minuter. Utifrån den kunskapen är det ju anmärkningsvärt att herrmatcher kan ta runt två timmar och ibland mer att spela.

I matchen mellan Jämtland och Norrköping (en bra match!) innebar det att jag satt i sändning i två timmar och tio minuter. I ärlighetens namn så hade jag ju en sammanfattning samt ett inledningspaket att göra men ändå. Det är faktiskt så att vissa av våra sändningar tar nästan lika lång tid att sända som en NBA match och då spelar de ändå 4 x 12 minuter. Euroleague med sina TV-timeouter tar sällan den tid som SBL tar, inte heller FIBA:s klubbtävlingar. Så vad i hela fridens namn är det som händer hos oss?

För att försöka förstå varför satte jag mig därför och tittade på några av våra matcher i efterhand. Nu tror jag att jag börjar förstå en del av problematiken. Det finns ingen annan liga eller sport, där så många spelare och coacher ska diskutera med domarna och ha svar på alla frågor samt lämna sina, ofta, subjektiva åsikter som i herrbasketen. Dessutom är domarna själva inte heller säkra på vad de har blåst alla gånger så även de håller interna mötesdiskussioner under match. Allt detta tar tid samtidigt som publiken, ivrigt påhejade av spelare och coacher gnällandes på domarna, buar och skriker åt de flesta domslut vilket gör att osäkerheten hos de gråklädda blir ännu större och så diskuterar vi ännu mer och klockan bara går och går.

Alla timeouter
Att vi sedan ska ha några coacher som, oavsett resultat i matchen, ska ta alla sina timeouter och dessutom se till att byta spelare varenda sekund på slutet gör ju inte saken bättre, även om jag kan förstå varför de gör vad de gör. Vi kan inte heller glömma bort att golvet ska torkas lite då och då. Det tar ofta sin tid då det sällan finns snabb personal tillgänglig för de uppgifterna. Har ni förresten någon gång sett att det torkas så mycket golv i NBA, Euroleague eller damligan som i SBL? Är det för att spelarna svettas mer hos oss heller är det för att de kräver torkning av golv så att de kan vila?

Vi ska inte heller glömma de tekniska problem vi har i sekretariaten där ingen, inkluderat ansvarig kommissarie, har någon aning om vad som hänt när sekunder ska sättas tillbaka på match alternativt skottklockorna. De enda som vet är coacherna. Men de vet å andra sidan allt hela tiden. Tror fan att de är trötta efter en match, att vara både coach, hejaklacksledare, spelare och domare tar sin tribut hos de flesta.

Men domarna är ytterst ansvariga för problematiken. Jag är ju av den åsikten (vilket många inte håller med om), att domarna oftast inte gör en sämre prestation än vare sig coacher eller spelare under en match. Men det dom syndar ordentligt med är att låta allt ta tid. Det är ju helt obegripligt att det får snackas så mycket under matcherna och att domare då ska agera lärare och förklara allt för alla. Det känns ibland som att det är viktigare för deltagarna att prata, gnälla, få saker förklarade för sig än att spela basket. Jag har svårt att se att det finns en liga i vårt land där samma skräp till beteende accepteras. Det måste även kunna gå att administrera fouls och avblåsningar snabbare.

När jag själv var coach under cirka 25 år på högsta nivå så handlade allt om att vinna. På vilket sätt som helst! Det innebar att även jag hamnade i många gråzoner kontra reglerna i mina egna diskussioner med domare och andra. Jag såg nästan alltid till att maximera mitt ”gnäll” samt kommentarer så att jag kunde påverka så mycket som möjligt. Det var många gånger märkligt hur mycket jag klarade mig undan med och till min glädje (då!) så konstaterade jag även att jag fick prata massor ju mer meriterad jag var. Ganska patetiskt faktiskt och jag har idag full förståelse för att många kollegor irriterade sig.

När jag istället coachade i landslaget alternativt i de europeiska cuperna så var det inte alls så här. Där visste jag att vare sig gnäll eller diskussioner hjälpte för då fick jag en teknisk eller två och fick lämna arenan. Det var alltid mer kul i de här matcherna för jag visste vad som gällde. Än idag så ser jag mindre gnäll i de europeiska matcherna medan vi i SBL kan tjata och prata utan åtgärder tills ja,… tiden går och går.

Skrika på domarna
Undrar om publiken betalat för detta när de bestämmer sig för att gå på match? De kanske tänker så här:

Jag går på basket så jag får skrika på domarna och se förbannade coacher samt gnällande spelare, och har jag tur så floppar de också. För det så betalar jag en hyfsad summa pengar vilket också ger mig chansen att inte hinna hem till de TV-program som börjar klockan 21.00 på fredagar (för er som inte vet så är det ofta en högtid för medelåldersgänget att se på just TV).

Är det ingen som kan ta tag i det här och prata med ansvariga? För det hela är ju deprimerande och tidskrävande, med tanke på att damernas spelare och coacher kan spela basket utan att bete sig som dagis ungar som ska pinka in revir och sitta i sandlådan och slåss om spaden. Eller är herrcoacher och spelare så fantastiskt bra så de ska kunna få bete sig hur de vill?

Jag kan garantera er att alla slutar med dumheterna om domarna skulle införa nolltolerans och börja blåsa på de värsta syndarna. Tror ni att någon skulle fortsätta att gnälla om de konsekvent skulle skickas ut? Domarna (och Svenska Basketbollförbundet som ansvarar för dom) äger frågan och det är bara deras eget mod samt vilja att förändra som kan få det här otyget att sluta. Jag börjar bli lite less och så många med mig. Låt oss alla hjälpa till och få bort den här avarten av en härlig idrott. Då kan vi, förutom tidsbesparingar, även få en trevligare och positiv produkt att se på.

Som avslutning ett litet tips till alla basketälskare. Se på mer handboll. Inte för att ni ska lära er att älska den sporten, utan för att se hur äkta riktiga idrottsmän och kvinnor beter sig!

Jag begriper verkligen inte de regler som tillämpas där. Noterar ändå hur extremt mycket mer kontakt som tillåts samtidigt som väldigt få av dom gnäller. Motståndare som medspelare hjälper varandra upp hur mycket stryk de än fått och det är väldigt sällan, eller aldrig, som de har diskussioner med domarna om de blir utvisade. Samma sak gäller coacherna. De försöker göra sitt jobb och fokuserar på det och när de väl gnäller på domarna så tillrättavisas de med en gång. Det är inte farligt att se och lära av konkurrenter vilket vi, och andra idrotter, borde passa på att göra. Speciellt nu när de har sådana väldiga framgångar både på herr- och damsidan.

/ Jonte Karlsson

Dela inlägget