Fotograf: Youtube

Jonte K: När basket blir lite mycket

I vår lilla basketvärld går det för det mesta ganska lugnt till. Vi är väldigt måna att inte bråka och protestera mot överheten och vi styrs också effektivt av de som bestämmer bort mot saker som kan skapa konflikter. I landet ”lagom” handlar ju det mesta om att nå konsensus. Så är inte alltid fallet i några av de största europeiska basketländerna där ledarskapet ter sig annorlunda.

Dimitris Giannakopoulos är störste ägare och familjerepresentant för det grekiska storlaget Panathinaikos. Positionen är ett arv från hans far Pavlos och farbror Thanasis sedan 2012 då de avgick från sina poster som ansvariga för den anrika klubben. De två bröderna har byggt sin ekonomi samt framgång genom att på 70-talet starta företaget Vianex som verkar i läkemedelsindustrin. Värderingen av företaget är astronomisk och det har aldrig saknats ekonomiska möjligheter för utveckling. Familjen har sedan lång tid tillbaka pumpat in pengar i basketen och då speciellt till Panathinaikos som anses vara ett ”överklasslag” vilket passat den förmögna familjen Giannakopoulos. Trätobrodern och rivalen Olympiakos från hamnstaden Pireus anses mer vara ett lag som stöttas av arbetarna.

Panathinaikos har en anrik historia och mängder av meriter genom åren då de vunnit Euroleague hela sex gånger samt även blivit grekiska mästare trettiofem gånger! Klubben har varit synonym med framgång och skötts väldigt bra av ägarbröderna som kom in i bilden i början av 90-talet.

Annat ledarskap
Nu verkar det dock bli ett annat ledarskap när den nya generationen genom Dimitris tagit över. Att han är en känslosam och impulsiv person fick spelarna veta ganska omgående. Han är inte rädd för att säga vad han tycker och förmågan till kompromisser verkar saknas då det är ofta som det ”hettar” till i de diskussioner och beslut som tas.
I förra säsongens Euroleague så surnade han till vid en förlust mot Fenerbahce i Istanbul. Giannakopoulos ansåg att spelarna inte tagit i tillräckligt och beordrade alla att åka buss hem till Aten istället för att, som brukligt, flyga. Några av spelarna vägrade och det blev stora diskussioner och skandalrubriker då de hotades med sparken. Något som lagets stora skara av fans inte uppskattade. Efter diskussioner samt medlingsförsök så lyckades laget ändå gå vidare utan åtgärder, vilket innebar att Panathinaikos återigen blev grekiska mästare.

Den här säsongen är dock situationen värre än någonsin då irritationen riktas mot Euroleague som organisation och dess behandling av klubben. Bakgrunden till ilskan är, som så många gånger förr, hur domarna bedömer spelet när Panathinaikos spelar. Så här kan Giannakopoulos reagera när det inte döms för det egna laget.

Det som nu utlöst det bråk som pågår härstammar återigen från en match i Istanbul mot Fenerbahce där Panathinaikos förlorade. Den här gången gick verkligen topplocket på Giannakopoulos. I en attack på Twitter mot domarna ondgjorde han sig över den komplott som Euroleague har mot hans klubb varpå de svarade med att stänga av honom i 12 månader. Samtidigt hamnade han i blåsväder med de turkiska fansen där det både gavs och togs verbalt. En incident som ytterligare spädde på det känsliga läget mellan parterna. Efter många olika uppgifter om vad som egentligen hände, så kunde i alla fall de två stora klubbarna lägga stridsyxan åt sidan och nu står tvisten ”bara” mellan klubben och den organisation som driver Euroleague.

Giannakopoulos har hotat med att lämna ligan och har dessutom hunnit med ett informellt möte med FIBA som är huvudorganisation för hela den europeiska basketen. FIBA, som ligger i stor fejd med just Euroleague angående de fönster där VM-kvalen spelas, vägrar att kommentera mötet. Kanske att man kan anta att det finns en viss skadeglädje hos dem när nu en av de största aktörerna i deras ”fiende” liga startat krig mot allt och alla och istället vill vara med i FIBA:s turneringar. Giannakopoulos ville även ha en omröstning hos fansen om laget skulle kvarstå i Euroleague och han fick sina spelare att protestera för honom i mötet mot Anadoulu Efes nyligen då Panathinaikos vägrade att vara med på introduktionen. Läs mer om detta här.

Fansen protesterade även på läktarna mot Euroleague. Klubben valde ändå att dra tillbaka beslutet om att låta fansen rösta för utträde ur ligan. Tur var väl det då det mesta pekade på att läget bara eskalerade utan att någon hade kontroll över vad som skedde.

Avstängningen av Giannakopoulos överklagades och det blev en ändring där straffet istället blev fem månaders avstängning, med tillträdesförbud, samt en liten nätt bötessumma på 60 000 euros. Det är ingen i Panathinaikos nöjd med och speciellt inte den berörde herrn ifråga. Viss respekt mot domslutet visades i matchen mot Baskonia då Giannakopoulos höll sig hemma. Nu till helgen ska dock ärkerivalen Olympiakos mötas i just Euroleague (Reds anm.: Olympiakos vann med 87-85) och det är ju inte vilken match som helst. Derbyna i Aten är mer på liv och död än något annat så om ni tror att Giannakopoulos skulle fortsätta vara hemma så har ni givetvis fel. Han har meddelat sin närvaro samt återigen lagt ut texten till alla som orkar lyssna vad han tycker om sitt straff samt de som bestämmer.

Stort intresse
Ingen vet riktigt vad det här tar vägen förutom att Euroleague själva säger att de snart kommer vara tillbaka i normal författning med Panathinaikos. Hur det ska gå till samt vad de ska göra för att blidka denna egensinniga herre står skrivet i stjärnorna. För att kasta ut Panathinaikos kommer ju aldrig på tal. Ekonomin och intresset kring det laget klarar sig få organisationer utan.

Personligen tycker jag det hela är ganska lustigt även om det blir lite mycket ibland. I den här striden ligger mycket personligt om människors syn på sig själv, vem som är starkast och har mest makt. Som så mycket annat i samhället så får det många gånger konsekvenser för de intresserade som står utanför och bara vill se bra basket.

Det komiska är att hela frågan bottnar i vem som egentligen vann den där matchen mellan Fenerbahce och Panathinaikos. Vinster inom idrott i andra länder har definitivt ett annat värde än hemma hos oss. Det kanske är tur att vi i tidig ålder lär barnen att, i Easy Basket, inte är viktigt att vinna? Låt mig få återkomma i den frågan framöver för jag är inte helt övertygad. Men att vi får någon sådan här ”affär” i svensk basket håller jag för uteslutet. Vi vill ju alltid ha konsensus!

/ Jonte Karlsson

Dela inlägget