Fotograf: Jörgen Jarnberger / Bildbyrån

Jonte K: Slutspels reflektioner

Vi närmar oss slutet av säsongen och slutspelet är i full gång. Nu finns bara fyra lag kvar och det börjar verkligen dra ihop sig till något som visat sig vara oförutsägbart. Kvartsfinalerna bjöd både på det ena och det andra, och frågan är vad semifinalerna kan erbjuda? Jag tillåter mig därför att spekulera och reflektera en aning över slutspelet.

Kvartsfinalerna
Bjöd på en oväntad och annorlunda dramatik i bägge matcherna. Södertälje var ju stora favoriter i matchserien mot Umeå men hade problem med att både vinna samt prestera något som kunde visa på framtida toppform inför semifinalerna. Umeå stretade mot riktigt bra och det var imponerande vad västerbottningarna fick ut av sitt lag som var kraftigt decimerat. Frågan är hur det här hade gått med friska spelare i form av Nicholas Schlitzer och Nathan Dawit på banan? Umeås rotation blev ovanligt kort och det blev uppenbart att de inte orkade hela vägen. Belastningen på både Eric Gilchrese och Arik Smith blev för massiv och några av de misstag som gjordes i slutet av matcherna av denna duo tillskriver jag trötthetskontot. Annars så har de här två varit den bästa importduon tillsammans under den grundserie som avslutats.

För Södertäljes vidkommande så lyste ingen stjärna över laget fastän de, till skillnad från motståndarna, hade hela sin trupp till förfogande. Anmärkningsvärt passiva i försvar och ett stillastående anfall gjorde att de hade fullt upp. Rudy Mbemba visade sig inte vara i den form vi trodde innan serien startade och han hade inte några av sina bästa matcher i karriären. Vinsten och avancemanget säkrades mest genom att gamle Toni Bizaca fick ”touch” i viktiga lägen i de andra halvlekarna. Annars ovanligt klena prestationer av vicemästarna över lag.

I den andra kvartsfinalen mellan Jämtland och Borås bjöds vi på totalt ofattbara prestationer stundtals av båda lagen. De gav ojämnheten ett ansikte och speciellt då kanske ur ett mentalt perspektiv. Hur Jämtland spelade och betedde sig i den första matchen (samt den första halvleken i andra hemmamatchen) övergår mitt förstånd och på samma sätt var det med Borås när de hade hemmamatch. Det här var två lag som växlade identiteter på samma sätt som en kameleont. Hur ska någon, inkluderat lagens egna coacher, begripa sig på det här när många spelare flyr det ansvar som borde ligga hos dem? Undertecknad fattade i alla fall inget och konstaterade bara att det ibland blev plågsamt att titta på.

Borås var i alla fall det lag som, i mina ögon, hade den bästa idén om vad de ville genomföra. Speciellt märktes det på hur man i den avgörande matchen handskades med Jämtlands zonförsvar. Där hade coach Henrik Svensson verkligen gjort läxan. Jämtland hade jag förväntat mig mycket mer av och oavsett att de för första gången i historien hade en vinnande grundserie så kan inte jag ge dem godkänt. Att ”ge” bort ett sådant här läge är för mig oacceptabelt.

Domarna
Var som vanligt precis som spelarna, upp och ned. Det jag gillade var ändå att de var konsekventa i både det som var bra samt det som var mindre lyckat. Det förvånade mig också att de blev så heta på att blåsa tekniska fouls nu när vi kom fram till slutspelet. Generellt så gillar jag att de stävjer gnället men det kändes lite udda att det blev hårdare tag just nu. Kanske att de direktiven och avblåsningarna skulle ha börjats med tidigare? Nu blev det en stor överraskning för många. Och den tekniska som drabbade Umeås Arik Smith i första kvarten i Södertälje visade sig ju också bli helt avgörande för matchen. Och kanske utgången av den kvartsfinalen.

Plus i min bok till Appe Kalpakas förresten! Den domare som oftast vågar blåsa teknisk för flopping vilket är strålande. Vi har alltför mycket kvar av den varan hos vissa spelare och än mer pinsamt är att vissa av landslagsspelarna ägnar sig åt detta otyg. På dem igen Appe och ta gärna med några kollegor i just det avseendet!

Årets priser
Det är tydligen bestämt vem som ska få vad i form av utmärkelser då några av dem redan delats ut. Var finns informationen och vem har röstat? Man häpnar ju som sittande kommentator då priser delas ut och jag, med mina kommentatorskollegor, (och journalister) inte fått någon som helst information om vad som gäller eller hur det blivit. Vem ansvarar för den här informationen och är det värdigt vår bästa liga att inte informera?

Semifinalerna
Ja vad ska vi säga om dem? Som vanligt, nu när Jämtland och Umeå missade avancemang, så är det de fyra stora som möts. Stabil ekonomi, större resurser och organisation samt bredare spelartrupper är lika viktigt som att spelarna faktiskt spelar bra. Ur det perspektivet så är det definitivt rätt lag i semifinalerna.

I den match som inleder semifinalspelet så bör ju Luleå vara stora favoriter. Södertälje gjorde ju en ganska slät figur i sitt avancemang och det var kanske det man ville? Är ju kända genom de senaste åren för att älska att slå ur underläge. Men hur handskas Luleå med att inte ha spelat match sedan 27 mars? Svaret kommer givetvis bero på hur det går i den första matchen.

Det här är ju två lag med olika filosofier som möts. Luleå vill springa och Södertälje vill gå. Hur får Luleå fart på den här tillställningen? Det går inte att öppna upp matchen helt, för är det något lag som har kapacitet att springa och spela fort är det Kings. Dessutom sitter de kanske på den bästa truppen med flera landslagsspelare och tre importer. Knepigt läge för Peter Öqvist att bestämma sig antar jag. Kollegan Ludwig Degernäs plan är klar och har så varit sedan säsongen startade. Kings vet vad de vill samt vad de ska göra. Sen finns det ju en del annat att se fram mot i den här serien i form av känslor och tankar. Det är ingen hemlighet vad de här lagen, och dess organisationer, tycker om varandra. Förutom att det också är en repris på förra årets final så ger det hela serien en liten extra krydda.

I den andra semin möts Norrköping mot svänggänget Borås. En obehaglig uppgift för Dolphins då ingen vet hur Borås uppträder dag för dag. Att de har en formidabel kapacitet har vi sett prov på och att de faktiskt klarade av Jämtland när de hade kniven på strupen tyder ändå på viss klass. De har till skillnad från sina motståndare även fått tillbaka alla skadade spelare. Jyles Smith gjorde mycket nytta mot Jämtland och ger knallarna ett större djup i rotationen än vad som är fallet med Dolphins.

Dolphins är det lite synd om även om skador är en del av idrotten. Nu när Abdou Medjedoub brutit foten så ser det tunt ut bland de stora spelarna. Tidigare saknas ju även den schweiziske succéspelaren Jonathan Dubas vilket innebär att 38-årige Joakim Kjellbom kommer få gå tunga minuter. Orkar han det? Om inte så vinner Borås då Dolphins stora avbytarspelare blir väldigt små mot knallarna. För inte kommer väl Adnan Chuk öppna upp spelet och spela ”small ball” och prova något nytt? Skulle inte tro det….

Om cirka två och en halv vecka har vi svaret på ovanstående frågor. Det ska bli spännande att se hur lagen formerar sig och tar sig an uppgiften. Det ska bli lika roligt att ta del av alla ursäkter efter varje match och dessutom tror jag att vi har en del engagemang och känslor att se fram mot. Allt är därför precis som vi basketälskare vill ha det!

 

/Jonte Karlsson

Dela inlägget