Fotograf: Bildbyrån (montage)

Jonte K: Vad är det som är så tråkigt?

Två SM-finaler är spelade mellan BC Luleå och Norrköping Dolphins. Serien står 1–1 efter att lagen försvarat sina hemmaplaner. Basket när den är som bäst kan man tro då alla ingredienser till engagemang och intresse borde finnas i finalanrättningen. Ändå får jag mängder av kommentarer om hur tråkig denna finalserie varit så här långt.

Det har förvånat mig mycket hur många av de normalt basketinitierade som delgivit mig sina tankar om hur tråkigt spelet har varit så här långt. Kommentarerna kommer från alla håll och inkluderar bloggare, före detta förbundskaptener, domare, journalister, basketfans, spelare som är färdiga för säsongen, klubbdirektörer och många andra basketintresserade. Och vad säger vi om att Nick Rajacic, BT:s krönikör, till och med tröttnat? Inte en rad på över tre veckor och jag var tvungen att SMS:a den gode Nick för att se att han var OK.

På min motfråga till alla vad som är trist så svarar de flesta att det går långsamt samt att det saknas engagemang från både spelare och coacher. Det är inget som händer förutom den så kallade ”gameplanen” som ingen känner till men ändå alla förhåller sig till.

Publiken ledsnat?
Tyvärr verkar det även som publiken ledsnat. I den senaste matchen i Norrköping kom 1 200 åskådare och i den första i Luleå så infann sig 2 003 personer för att se den här heta (borde i alla fall vara) SM-finalen. Det är långt ifrån lapp på luckan och är i mina ögon ett betyg på att saker och ting inte står rätt till. Vi skall inte heller lura oss att tro att några journalister förutom de lokala verkar bry sig. I rikspressen lyser vi med vår närvaro.

Och idag har jag till och med träffat både aktiva coacher och spelare från ligan som inte såg den senaste matchen! Förutom att matchtiden är en katastrof en lördag i maj då solen skiner, så säger det här mig att vi borde börja debattera vad vi skall göra för att allt skall bli bättre.

Matchtider och säsongsplanering i all ära men själva spelet verkar inte heller skapa något intresse. Norrköpings basket sprudlar ju inte direkt men är framgångsrik samtidigt som Luleås basket bara blir en kopia på något som kunde vara kul, men då under förutsättning att spelarna verkligen bryr sig och är engagerade. Och notera även hur lugn och stillsam publiken är stundtals. Även om det många gånger skryts om att den och den hemmapubliken är Sveriges bästa. I den första matchen var det så tyst några gånger när hemmaspelarna sköt straffar att jag trodde att vi befann oss på helgmålsringning i någon lokal kyrka.

Är ambassadörer
Alla aktiva måste även förstå att de alla är ambassadörer för sporten och att de måste bjuda på sig själva. Att intervjua någon av de ansvariga aktörerna idag är ju fullständigt bisarrt. Ingen säger något samtidigt som de ser så uttråkade ut att det blir roligare att se målarfärg torka på en industrivägg. Eller kanske torka på ”gameplanen” är ett bättre uttryck?

Peter Öqvist må ha förlorat den senaste matchen men han vann intervjun efteråt med hur mycket som helst. Vem vill höra en vinnande coach säga att han är glad för att de kan vinna då de haft så mycket problem under säsongen. Vem vill tycka synd om en vinnare? Kom igen Adnan Chuk du kan mycket bättre det vet jag!

Det skall bli intressant att se om det kan ta fart nu när någon säger något. Inkluderar alltså undertecknad i allra högsta grad. Förmågan till att gnälla och klaga på de som ibland är kritiska fungerar alldeles lysande i vår sport. Så jag hoppas nu att mina ovanstående rader kan ge lite energi och ilska hos alla aktörer. Jag bjuder gärna på det så att vi får lite fart i finalerna.

När det gäller det sportsliga så finns det en del godbitar att titta på. I alla fall för nördar som mig. Får hoppas att det är fler som får ut något av det hela och faktiskt ser de ändringar och justeringar som görs från båda håll. Dock kan det vara tveksamt.

Offensiva roller
Norrköping var avsevärt mycket bättre i match två än när de gästade Luleå. Spelade sin basket offensivt precis som de vill men skillnaden nu var att Micke Lindquist och Gerry Blakes fått mer offensiva roller eftersom Luleå hittills gjort det bra defensivt i att ta bort Joakim Kjellbom. Den där extra roteringen vid de defensiva bytena vid bollscreens som Peter Öqvist infört funkar bättre och bättre och har tvingat Norrköping att anpassa sig. Det gjorde de som sagt bra samtidigt som de defensivt raderade ut Brandon Rozzell helt och hållet. Hatten av för Tim Schüberg som gjorde det jättebra och många gånger inte ens brydde sig om defensiva rotationer, utan bara såg till att Rozzells lördagseftermiddag blev jobbig.

Hos BC Luleå var defensiven svag och Norrköping attackerade i form av 1-1 spel omedelbart när spelare som Tom Lidén, Anton Saks, Tim Kearney och Yannick Anzuluni hamnade på nämnda Blakes och Lindquist. Anzuluni har för övrigt varit en riktigt dålig försvarsspelare i finalerna även om han ofta klarar sig undan kritiken för att han är en habil returtagare. För att inte tala om Brice Massamba som när han äntligen fick komma in försökte spela försvar som Kjellbom. Skillnaden här var att Fredrik Larsson omedelbart drog i två treor.

Luleå leds än så länge av Quinton Upshur som aldrig gör en dålig insats. Även Saks och Denzel Andersson är nyttiga men borde ta mer ansvar och ta för sig i offensiven. Och sen måste ju någon som Kjellbom försvarar (eller rättare sagt inte försvarar) ute på trepoängslinjen ta för sig och dra i några skott. Ibland blir det nästan plågsamt att se den tvekan som finns hos de öppna spelarna. Men Luleå är ett helt annat lag hemma i Norrbotten så jag tror säkert att det kommer att lossna.

Kors i taket
Annars fick vi i samma match se de båda coacherna använda sig av zon. För undertecknad var det kors i taket även om ingen av dem spelade det länge. Dolphins zon kom i första kvarten och Luleås i den tredje. Jag såg lite tveksamheter hos några av spelarna och det blir spännande att se om zoner kan bli ett större defensivt vapen längre fram i finalerna. Kan kanske i det draget finnas något som kan vara förvillande?

Nu vänder vi åter till Luleå och vem vet vad som skall hända? Svårtippat och alldeles öppet är det i mina ögon. Jag hoppas på en ”tokig” hemmapublik och mycket känslor på planen samt någorlunda fart på tillställningen. Då kan det här bli roligt lika snabbt som det blev lite tråkigt. Men antagligen är det väl lika få som bryr sig om mina tankar som om finalerna. För viss är det så att ingen av de inblandade läser vad som skrivs om dem?

Här är veckans finalmatcher:

FINAL 3:
Tisdag 8 maj, kl 19.04: BC Luleå – Norrköping Dolphins (Luleå Energi Arena)

FINAL 4:
Fredag 11 maj, kl 19.04: Norrköping Dolphins – BC Luleå (Stadium Arena)

 

/ Jonte Karlsson

Dela inlägget