Fotograf: Mathilda Ahlberg / Bildbyrån

Jason: Det där med att ta chansen när man får den

Många basketkarriärer kan nog definieras av denna överskrift, många civila karriärer också. Många gånger när man pratar med människor om hur de hamnade i vissa situationer, vissa jobb eller vissa lag så är det ofta ord som tillfälligheter, tur eller hårt jobb som är svaret. Men alla lyckosamma karriärer har en sak gemensamt – man fick en chans och man tog den.

Men att få en chans är inte alltid det enklaste och därför tänkte jag ägna denna krönika till de spelare som försöker skapa sig en möjlighet att bli en ännu bättre basketspelare, eller i alla fall ge sig chansen att få en större roll.

Oavsett om man spelar i NBA eller division 4 västra götaland så finns det en lag hierarki, där spelare har mer eller mindre utrymme. Inspirationen till denna krönika fick jag av att se Norrköpingssonen Felix Terins i hans första träningsmatch med Nässjö basket. Felix har ingått i Dolphins sedan 2015 men har för mig varit den där sista killen som bär in vattenflaskorna. Därav min förvåning när han klev in som en pointguardgeneral och mer eller mindre bar Nässjö under stora stunder av denna matchen. Kan det vara så att man kan gå från tolfte gubbe till en av lagets viktigaste på en säsong och stanna kvar i samma klubb? Och vad är det i så fall som krävs för det, att man äger varje träning? Många gånger tror jag att det krävs ett miljöombyte, jag frågade Felix om vad som fick honom att ta steget.

Varför bytte du lag?
– I mitt fall var det speltid jag var ute efter, man har tränat med dem bästa men nästa steg i karriären var att få speltid, alla i Norrköping hade redan gjort den resan som jag är ute efter att göra nu. Mina föräldrar och folk som redan gjort resan stöttade tankarna kring det, det var självklart viktigt.

Vad är det viktigaste som får dig som spelare att växa?
– Jag fick direkt fick en bra känsla av coachen (Jordi Juste) och det att han verkligen ville ha dit mig. Att få chansen och känna som i detta fallet att Nässjö investerar i mig.

Vad är viktigt i din nya klubb?
– Att få chansen att jobba på en roll som jag verkligen vill ha, och att jag får chansen att spela mitt egna spel, det känner jag hittills att jag får.

Vad är drömmen med din basket?
– Helt klart att få spela på en hög nivå ute i Europa!

Robin Alm lämnade i år Borås division 1-lag för Nässjö, 25 åringen har tagit den ”långa” vägen in i SBL. Det få känner till är att han redan som 16-åring var med i all-star team i USM, andra namn i det All-Star laget var Tobias Borg, Marcus Eriksson och Jonathan Person. Robin blev näst bäste poänggörare i första träningsmatchen mot Borås, det där med att få chansen och ta den.

Några andra exempel på spelare som flyttat inför denna säsong är John Brändmark från Borås till Köping, ett smart val av John som nog hade haft det tufft om speltiden mellan lagkaptenen och Borås-ikonen Fredrik Andersson och ligans bästa ”lim”-spelare Simon Gunnarsson.

En annan är Adam Rönnqvist, 27-åringen som gränsat till landslaget sista säsongerna trots sina ”ringa” 20 minuter per match i BC Luleå. Att han nog kommer få se golvet närmare 30 minuter per match och vara en spelare som Jämtland skall luta sig mot måste nog kännas som en nytändning men framförallt att ge sig själv chansen, hur bra kan jag vara?
Både John och Adam hade nog en väldigt bra tillvaro i Borås och Luleå, men kanske vågade de ställa sig den tuffa frågan, vad händer om jag flyttar, eller rättare sagt, händer det något om jag stannar?

En sybarit tycker att meningen med livet är njutning genom mat, dryck och umgänge. För 20 år sedan ville jag bli basketproffs, nuförtiden är mitt mål mer att bli en sybarit – att bli en sybarit kräver kunskap, tålamod och självkännedom. Det är osvenskt att ställa krav, vi är väldigt bra på att ställa oss i kö, men frågan kommer nog alltid finnas där, ska jag stanna i min comfort zone, eller ska jag se hur bra jag kan bli?

/Magnus Jason

Magnus Jason är 35 år gammal, och började coacha när han var 17. Han gjorde ligadebut som assisterande tränare i Borås Basket när han var 25. Idag jobbar han som försäljningschef och beskriver sitt basketintresse som ”löjligt stort”.

Dela inlägget