Fotograf: Montage

Jason: Landslagsspelarna talar ut

När jag började skriva krönikor för sex år sedan lovade jag mig själv en sak. Jag ska skriva sådant som gynnar vår sport, det får gärna skapa diskussioner, men diskussionerna skall göra att vi förhoppningsvis kommer framåt men inte stjälpa.

Jag har också alltid vid tveksamma lägen ställt mig bakom förbundet, jag har också innan varit tydligt kopplad till ett lag i SBL och då får man väga sina ord. När Vedran Bosnic fick sparken i slutet av förra veckan så hade jag redan skrivit klart denna krönikan två timmar senare, då hette den avgå alla. Jag är en väldigt röd person så jag fick stilla mig och underbygga krönikan lite bättre.

Jag pratade med Vedran, jag pratade med alla basketmänniskor som hörde av sig till mig, en elitcoach gick till och med så långt och sa ”beslut som detta gör att man vill sluta helt med basket”. Jag valde då att skicka ett meddelande till tolv landslagsspelare där jag bjöd in dom att ge sin bild av det som har hänt, vissa valde att inte svara, men många tog också chansen att göra det. En del sa till och med ”använd mitt namn, jag står för vad jag säger” men jag har valt att hålla dom anonyma. Oavsett vad var bilden jag fick till mig väldigt samstämmig.

Här är några av citaten jag fick med mig.

”Hade inte Vedran ringt oss dagen innan hade vi fått höra det på Twitter”

”Nu har vi 3 dagars förberedelse i november i Uppsala, för att bygga upp något helt nytt. Det är helt sjukt hur dom kunde skapa en sådan situation åt oss”

”Magnus, jag skulle kunna berätta saker för dig i timmar men Vedran brydde sig verkligen om oss. Nu kommer det in någon utländsk coach som blir hjälte om vi går vidare i gruppen, detta har sköts på helt fel sätt”

”Det var ett uselt beslut, Vedo har gjort det så bra det går med resurserna som finns”

”När damerna sparkade sin coach var hela spelartruppen tillfrågad, i detta fallet hade vi ingen aning”

”Vi kastar ut den bästa coachen detta landet har”

”Styrelsen, de som tog detta beslutet, dom ser jag endast på courtside när vi spelar på Hovet, annars ser vi dem inte, jag vet knappt vad dom heter”

Det var inte prestationen – vi behöver en ny röst
Har ni hört historien om VD som fick skriva tre brev?
Den ytterst ansvarige fick tre brev av sin föregångare, den förre VD:n sa, det första brevet det ska du öppna när det stormar ordentligt första gången. Det andra den andra gången och det tredje när du är ute i blåsväder den tredje gången.

Tiden gick och VD:n hamnade i sitt första blåsväder, hen öppnade det första brevet och där stod det ”Skyll det på dina anställda”, så hen gjorde det och klarade sig. Tiden gick men VD:n hamnade i ännu ett blåsväder och hen öppnade det andra brevet, där stod det ”Skyll allting på den förra VD:n” igen kom hen undan med det. Det gick inte speciell lång tid och igen hamnade VD:n i problem, hen öppnade det tredje brevet där det stod ”Sätt dig ner och skriv tre brev”.

Vedran Bosnic har aldrig skyllt på sina spelare, han har aldrig skyllt på en tidigare coach.

Jag är inte naiv, jag förstår att spelarna som inte pratade med mig kanske är sådana som tyckte att de inte passade perfekt i Vedrans system, men min samlade bild här är att förbundet tog ett känslosamt beslut efter matchen mot Danmark utan att stämma av det överhuvudtaget med spelargruppen. För sex månader sedan slog vi Turkiet – det går fort i basket.

Nu vänder vi blad
Vedran Bosnic känner sig besviken. ”They betrayed us all” är citatet jag tog med mig från honom. Nu börjar jobbet att hitta hans efterträdare, och jag hoppas att förbundet inte bara hittar någon bra coach, det måste vara någon som brinner för att utveckla svensk landslagsbasket, en ”meriterad” sydeurope som efter sex månader frågar ”Who is Johan Löfberg” kommer jag inte bli imponerad av.

I slutändan är pengar viktiga. Och här får förbundet kolla sig själv i spegeln. Det finns flera bra människor på förbundet som till exempel Johannes Wohlert och Isac Ericsson som brinner för basket och har gjort skillnad, men pengarna har inte kommit in, landslagsspelare förväntas lämna sina familjer och mer eller mindre utan ersättning ställa upp i alla väder. Jag står på barrikaderna för att man ska ställa upp för sitt land, men det är också ett förbunds skyldighet att skapa ultimata situationer för sina spelare.

Rekryteringen av Johan Stark kändes helt rätt, men visst är det upp till bevis, jag längtar efter en pressrelease av att en ny huvudsponsor är klar, ingen skulle bli gladare än jag, för om jag en gång till får höra från en landslagsspelare att ”dom ber oss ta med våra 18 månader gamla Sverige t-shirts till samlingen för jag får ingen ny, min är helt urtvättad”, då kommer jag skämmas.

Så kanske är det inte Vedran Bosnic som skulle ha öppnat det tredje brevet, det är lätt att skylla det på den förre VD:n.

/Magnus Jason

Magnus Jason är 35 år gammal, och började coacha när han var 17. Han gjorde ligadebut som assisterande tränare i Borås Basket när han var 25. Idag jobbar han som försäljningschef och beskriver sitt basketintresse som ”löjligt stort”.

Dela inlägget