Fotograf: Bildbyrån (montage)

Krönika: Dags att dela ut lite julklappar

Julen står för dörren och vad passar då bättre än att vara lite extra givmild? Vi vill därför dela ut julklappar till ett antal förtjänta aktörer i höstens basketliga. Vi börjar med de individuella julklapparna.

Detta är en gästkrönika skriven av Hans Andersson, sportreporter på Östersund-Posten och Länstidningen

Höstens spelare: Corin Henry, Jämtland Basket (i hård konkurrens med Joakim Kjellbom)
Så otroligt snabb. Så imponerande skicklig i man-man-spelet. Den amerikanska speedkulan har varit en härlig injektion i Basketligan. Med sin individuella skicklighet och kreativitet tillför han en ny dimension till Torbjörn Gehrkes lag. Vissa jämför honom med Doremus Bennerman, Jämtlands bästa och kanske hela ligans bästa spelare genom tiderna, och det är inte helt fel.

Henry må sakna Bennermans exceptionella skytte, men han är i gengäld snabbare och har ett bättre försvarsspel. Henry leder poängligan, han är högt placerad vad gäller assist och steals och är dessutom överlägset bäst i att samla på sig straffkast (hela 99 straffar på 14 omgångar). Corin Henry är en lirare som svensk basket behöver och en profil som drar publik till matcherna.

Höstens överraskning: Charles Barton J:r, Sundsvall Dragons
Visst har vi känt till hans kvaliteter, men vem hade trott på en sådan här explosion? Eller ska vi säga genombrott. I fjol snittade han 10,2 poäng per match, i år ligger han på 18,5. Bartons förvandling är exceptionell. Han gör inte bara poäng och avgör matcher, han leder också sitt Sundsvall på ett sällsynt moget sätt. Lyftet handlar förstås om förtroende från lagledningen, där Tommie Hansson identifierat Barton som sin givne spelmotor.

CB är trygg i sitt spel och det märks. Sundsvallsguardens insats i höst måste betyda att han är en allvarlig konkurrent till Ludvig Håkanson, om förstafiolen i som PG i A-landslaget. Till skillnad mot Håkansson har Barton dessutom en klart större arsenal. Han har en spänst, en explosivitet och en förmåga att slå sina motståndare och komma till skott, som Håkansson saknar. Charles Barton är helt enkelt en av de mest spännande guards som kommit fram i svensk basket på senare år.

Höstens coach: Adnan Chuk, Norrköping Dolphins
Just det. Vi väljer bort det säkra kortet, Vedran Bosnic. Kings darriga decemberform fäller avgörandet. Chuk är Basketligans kanske mest spännande tränarnamn. Vi är inte ett dugg överraskade över hur han har hanterat sitt första headcoachjobb. Vi som lärt känna Adnan Chuk vet hur extremt proffsig han är, med vilken energi han går in i sina uppdrag och hur mycket han kräver av både sig själv och sin omgivning. Där påminner han faktiskt inte så lite om Bosnic.

Det är ingen hemlighet att Dolphinscoachen har tagit med sig mycket tankegods från tiden i Södertälje, under nämnde Bosnic. Det ser vi bland annat på den delvis nya spelstil som Chuk har implementerat i Norrköping. I stället för att som man nästan alltid gjort förut, förlita sig till den offensiva repertoaren (och gärna göra mycket poäng), har Chuk valt att börja i den andra ändan; att bygga spelet på defensiven. Till det krävs en bra fysik och den biten har Chuk jobbat hårt med. Årets Dolphins har på kort tid skaffat sig en identitet av försvarslag.

När hände det senast i klubbens historia? Det som varit överraskande är hur snabbt som spelarna har accepterat, förstått och utfört sina roller. Faktum är att Norrköping snittar blott åttonde flest poäng, men är tvåa vad gäller att släppa in minst (71 poäng). Fysiken och försvaret, ligans bäste ”målvakt” i Joakim Kjellbom samt ett välbalanserat lag – det är hörnstenarna till höstens framgång.

Höstens lag: Södertälje Kings
Laget leder ligan på 11-2 i matchkvot och man har gått vidare i FIBA Europe Cup. Några skador mot slutet, samt slitna kroppar av allt matchande och alla resor, gjorde att formen har dykt i december. Förlust mot Nässjö, samt 49-90 mot Uppsala är två riktiga bottennapp, men också signaler på att Kings är mänskligt.
Helhetsintrycket blir ändå högt. Vedran Bosnic har återigen lyckats täta luckorna efter flyktade spelare. Den här gången var det Roberson, Jukic, Butorac och Engström som försvann efter det tredje raka guldet. Han har format en ny upplaga som tuffar vidare på samma sätt som i fjol. Det vill säga disciplinerat, lagorienterat och med en fysik och en intensitet som vinner matcher.

Höstens tröstnapp: Jämtland Basket
Malbascoachen Henrik Svensson syntes äkta deltagande när han i december beskrev vad som präglat Jämtlands höstsäsong; skador och åter skador. ”Jag lider oerhört mycket med Tobbe (Gehrke). Jämtland har haft en brutal otur med skador och av egen erfarenhet vet jag hur det påverkar laget och hela föreningen”.

Inget lag i årets liga har haft ett sådant oflyt med skador. Det började med svenska profilförvärvet Srdjan Vukovic, som drog sönder ena ljumsken. Prognos: 8–12 veckors vila. Samma bortovaro drabbade nye forwarden Dino Cinac, som på träning bröt ett mellanfotsben i ena foten. Ett extremt hårt slag med tanke på att Cinac i sina fyra matcher varit en av ligans bästa spelare och låg tvåa i poängligan (efter Corin Henry). Därefter var det likaledes nye Jaan Puidet som drabbades och nu är det Anton Kobylak-Berglund (som kan bli borta mellan två och åtta veckor). Torbjörn Gehrke har tvingats trixa, värva nytt och justera i laget. Träningar har blivit lidande och kanske är detta en orsak till att Jämtland haft en svajig höst, med en del storförluster. Vi ger Jämtland Basket en välfylld medicinlåda som julklapp.

Höstens ”Bättre kan ni!”: Domarna
De senaste årens avhopp, frivilliga som ofrivilliga, har skadat domarkåren i ligan. Toppskiktet har blivit sämre, bredden likaså. Standarden är ojämn. Då pratar vi både om alltför många missar i bedömningen av enskilda händelser i matcher, men också om ett moment som ofta varit förbisett i svensk basket – dialogen med spelare och ledare. Varför kan inte svenska basketdomare ge utrymme för normala reaktioner i stridens hetta?

Varför är det så svårt att tillåta kortare samtal med spelare och ledare för att förklara sin syn på saken? Ibland kan det faktiskt vara smartare att kommunicera med spelare och ledare i-n-n-a-n något värre är på väg att hända i stället för att ”flaxa med armarna” och blåsa teknisk foul. Att helt enkelt ”kyla av” alltför heta spelare för att på så sätt undvika större problem senare i matchen.

Visst; vi förstår att denna ”nolltolerans” (som i sig är korkad eftersom den på samma sätt är omänsklig) kan vara internationellt påtvingad. Men det borde finnas en slags ”frizon” att tillämpa i de inhemska ligorna.

I ishockey och fotboll är denna faktor viktig. Där tillåts en domare ibland att förklara ett domslut för upprörda spelare och ledare och där finns det också ett utrymme för kortare samtal. Medvetenheten om att även en domare kan göra fel, verkar större i dessa sporter.
Den ”frizonen” verkar bara krympa inom Basketligan – om den ens funnits. Basketligan har istället en uppsjö av ”regelpoliser”, men frågan är om det är sådana som sporten behöver. Självklart ska regler följas och domare måste kunna sin regelbibel, men precis som i vanliga livet är allt inte svart och vitt. Ibland behövs det även ”spelsinne” för att komma till rätt beslut.

/ Hans Andersson
(sportreporter på Östersund-Posten/Länstidningen som driver bloggen Basketfeber)

Dela inlägget