Fotograf: Jörgen Jarnberger / Bildbyrån

Jonte K: Äntligen dags!

Efter en lång och ibland seg transportsträcka så inleder vi i veckan äntligen finalserien i årets SBL. Som sig bör är det de två första lagen i grundserien som gör upp om mästerskapet och det är väl vad alla förväntat sig. För mig är det i alla fall uppenbart att de här två lagen totalt sett varit både bäst och jämnast under säsongen som gått.

Om nu någon kommer ihåg så startade vi årets SBL säsong helgen 6–7 oktober 2017. Då hade Norrköping fullt sjå att slå, som det senare visade sig, årets succélag Umeå med 99–95. I samma omgång fick vi en repris av SM finalen från föregående säsong där Södertälje blev vinnare med 94–83 mot vårt andra finallag Luleå. Den matchen såg jag live i Täljehallen och fick då lite ”vibbar” om en bra liga då den bjöd på fint basketspel från bägge lagen.

Den känslan fick jag, som vanligt, ändra på flera gånger under säsongen. Jag har som så många andra slitits mellan hopp och förtvivlan när det gäller hur vi spelat basket den här säsongen. Det har också givits ett flertal tillfällen att fundera över sakernas tillstånd då vi som brukligt haft väldigt svårt att hitta en kontinuerlig rytm av vårt matchande. Jag vet inte varför det ska vara så svårt att göra ett schema som innebär att alla spelar med ett flöde som publik och media begriper. Det gagnar inte vår sport att låta det här eländet fortsätta.

Det blev inte heller bättre av att det bara har funnits åtta lag i SBL under säsongen. Tyvärr föll ju också ett av lagen bort tidigt ur ett rent intresseperspektiv då Nässjö med sin främlingsreligion till lag tidigt blev ointressanta. Parkerade på sistaplatsen i SBL från den första till den sista omgången. Och i toppen av tabellen har Luleå befunnit sig nästan hela tiden även om Norrköping gjort tappra försök att utmana om den platsen. Så i princip har vi bara haft fem lag som slagits om de få streck vi har i tabellen. Inte lätt att sälja det magra intresset för klubbarnas marknadsansvariga. Förhoppningsvis blir det bättre i och med att Köping och Wetterbygden finns med nästa säsong.

Förlängt säsongen
Dessutom har vi ju nu förlängt säsongerna så att vi spelar långt in i maj innan vi korar våra mästare. Även det en tveksam ekvation med tanke på hur få lag som deltagit. I år spelar vi ända fram till mitten av maj och det kan jämföras med säsongerna innan 2016 då vi nästan alltid var klara i april månad.

Den här perioden kan vara svår för basketsporten att marknadsföra. I de mellersta och södra delarna av landet så har det varit ”sparkeboll” på tapeten ganska länge. Här spelar vi även golf för fullt samtidigt som många gör i ordning sommarstugor, båtar, husvagnar/bilar med mera. Blir inte så mycket tid över då för den relativt lilla sporten basketboll. Kanske något att tänka på inför kommande planeringar av ligan? Eller är det bara så illa att det inte är så många som bryr sig?

Om vi tittar på vår publika utveckling så står vi fortfarande och stampar ungefär som vi gör med den sportsliga utvecklingen. SVT har varje år en sammanställning av de idrottslag i Sverige som drar över 1000 åskådare per match. På hundrabästa listan har basketen nu med fyra lag, varav ett är Luleås damlag. Bäst är givetvis BC Luleå som innehar plats 60 något före nämnda damlag som innehar plats 69. De andra två lagen är Jämtland på plats 91 och Borås på plats 96. Om nu våra uppgifter om publik stämmer förstås. Det finns ett antal gånger då jag undrat om de siffror vi anger verkligen är riktiga? Men det beror ju på hur vi räknar givetvis. Och även där, som i så många andra punkter, kan vi inte komma överens om hur vi ska göra.

Pristagare
Nåväl nu står vi här med en final framför oss och frågan är vad vi marknadsmässigt gör med den? Med tanke på hur vi skött PR-hanteringen av de nomineringar som delats ut så förväntar jag mig inget. SBBF som ansvarig part lade ut en text med alla pristagare den 26 april och det var ju kul. Framförallt med tanke på att alla priserna redan hade delats ut utan både information samt motivation till vare sig publik eller mediafolk. Men det är klart, årets domare har ännu inte meddelats. Det kommer säkerligen att bli en kioskvältare och kanske att de då tror på ett förhöjt marknadsintresse för sporten?

Rent sportsligt ser jag fram mot finalen. Inte för att jag tror att vi får se någon reell skillnad i hur lagen kommer att spela utan mer för att jag tror att det här kan bli rafflande. Luleå kommer att göra det de alltid gör när de spelar. Försöka springa, spela sitt rörliga motion anfall samt byta på all screensättning defensivt. Ett bra koncept för det lag som coach Öqvist har till sitt förfogande samtidigt som han givetvis har handplockat spelare (importer framförallt) som passar in i det koncept som han nyttjat i flera säsonger. Problemet många gånger för motståndarna är att mycket av det offensiva bygger på frihet för spelarna (i alla fall för amerikanerna) och det gör det hela svårscoutat.

En intressant fråga defensivt är givetvis om de kan byta på samma sätt som tidigare nu när de ska upp mot Kjellbom och Dolphins som är mästare på att utnyttja dessa situationer?

Motsatser
Norrköping är minst lika förutsägbara som sina motståndare i sättet de kommer att spela på. De är dock motsatsen till Luleå då de vill dra ned tempo samtidigt som väldigt mycket offensivt är styrt och de flesta besluten om vilken variant som skall användas går genom coach Chuk. Alla som känner mig vet vilken basket jag föredrar, men samtidigt så har jag den största respekt för hur Dolphins spelar och det står givetvis var och en fritt att använda den filosofi de önskar. Det som imponerar på mig är ändå, oavsett spelsätt, hur mycket Norrköping får ut av sitt material nu när de tappat fler av sina spelare med skador. Och är det någon i slutspelet som coachat på hög nivå så är det Adnan Chuk. Kanske den ende som faktiskt ändrar på saker mellan matcherna och framförallt under de samma. Jag tror att han hittar på något som kommer få kollegan i Luleå att tvingas ta fram sin doktorsexamen i coaching. (steg 4… någon som kommer ihåg det kravet?)

Nyckeln till framgång för Dolphins går genom lagets ”pensionärer” Joakim Kjellbom, Mikael Lindquist och Johnell Smith. De har varit strålande tillsammans med Gerry Blakes som har varit ännu bättre. Kan de sen få Tim Schüberg att vara kvar på planen utan massa fouls så har de ett defensivt vapen som kan behövas mer än någonsin. Och varför ska inte unge Edwin Stark kunna bli en joker med sitt trepoängskytte? Luleå lär ju behöva fokusera inside på en viss herr Kjellbom.

För Luleås del ser det bra ut i och med att Brandon Rozell tagit för sig mer än tidigare under säsongen. Yannick Anzuluni däremot finns det vissa frågetecken för. Ojämnare i sina prestationer även om han var bra i den senaste matchen. Den tredje importen Quinton Upshur är alltid bra och spelar för fullt som om det vore hans sista match i livet.

Luleås viktigaste pjäser blir ändå deras svenska spelare som jag är mycket svag för. Anton Saks, Denzel Andersson och Tom Lidén gör många gånger nyttiga saker som få ser. Att sedan Adam Rönnqvist kommit igång offensivt gör ju att de blir än jobbigare att hålla reda på. Till det tillkommer även tuffingen Tim Kearney samt bjässen Brice Massamba som kan knuffas lite med Kjellbom. Med tanke på den bredare trupp som Luleå har att tillgå samtidigt som de har hemmaplansfördelen så får de även denna gång bära favoritskapet. Men det skulle inte förvåna om Norrköping kan överraska.

 

/Jonte Karlsson

Dela inlägget